Det har skett en ökning av antalet lagkrav på finansiella avsättningar för miljöskulder under de senaste åren. Fler jurisdiktioner kräver finansiella avsättningar för fler typer av verksamheter.
Lagstiftningskrav på finansiella avsättningar behandlas i viss detalj i IMPEL-rapporten 2016 om Finansiella avsättningar – Skydd av miljön och den offentliga ekonomin, och härrör i allmänhet från:
- EU-direktiv och förordningar (till exempel deponidirektivet, gruvavfallsdirektivet, förordningen om gränsöverskridande avfallstransporter och direktivet om geologisk lagring av koldioxid),
- Internationella konventioner, och .
- Inhemsk lagstiftning.
Operatörer och industrier kan också välja att förvärva finansiella avsättningar på eget initiativ som en del av god affärssed.
Europeiska kommissionen har utfärdat vägledning (t.ex. om mekanismer för finansiellt tillhandahållande för direktivet om geologisk lagring), men medlemsstaterna har i allmänhet utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa vilken typ av mekanism för finansiellt tillhandahållande som är godtagbar för att uppfylla EU-kraven. Vissa medlemsstater offentliggör nationell lagstiftning eller vägledning som anger vilka typer av mekanismer som är godtagbara, under vilka omständigheter, och i vissa fall kan beloppet anges. Vissa tillsynsmyndigheter kan komplettera finansiella bestämmelser med andra bestämmelser som syftar till att begränsa ackumuleringen av skulder. Ett exempel på detta är Alberta Energy Regulator som tar ut icke återbetalningsbara avgifter för inaktiva inventarier.
Det är viktigt att inse att det inte finns något enda tillvägagångssätt som kan tillämpas på en viss situation när det gäller tillhandahållande och leverans av finansiella avsättningar. Samspelet mellan bolagsrätt, insolvensrätt och miljölagstiftning är komplext och skiljer sig åt mellan olika länder. Mekanismer som fungerar i en jurisdiktion kan ge upphov till oväntade problem i en annan på grund av skillnader i en rad faktorer, bland annat rättsliga traditioner och nationell lagstiftning. Dessutom kan de mekanismer som finns tillgängliga variera. Andra faktorer som avgör vilka typer av mekanismer som är godtagbara för tillsynsmyndigheterna kan vara miljöansvarets art (förutsett eller oförutsett), ansvarets finansiella profil, verksamhetens art och tillsynsmyndighetens erfarenhet av den specifika typen av åtgärd. Användare av denna guide rekommenderas att fastställa dessa fakta för sitt land, sin bransch, sin operatör och sitt ansvar.
Finansiellt tillhandahållande är inte en universallösning och det skydd som ges genom finansiellt tillhandahållande kan vara begränsat, särskilt när det gäller olagliga aktiviteter. Viss olaglig verksamhet (t.ex. dumpning av avfall) sker helt utanför de tillstånds- och rättssystem enligt vilka finansiella bestämmelser upprättas. Olaglig verksamhet kan också äventyra de finansiella bestämmelsernas tillräcklighet och rättssäkerhet, även när de finns på plats. Ett exempel är nedläggning av en avfallsbehandlingsanläggning där avfall lagras utöver tillståndsgränserna; den finansiella avsättningen skulle inte vara tillräcklig om den beräknades utifrån tillståndsgränserna. Olagliga aktiviteter kan också göra finansiella avsättningar ogiltiga ur ett juridiskt perspektiv på grund av undantagsklausuler för olagliga handlingar. Det finns en del diskussion i kapitlet om andra tillvägagångssätt för miljöansvar, som är relevant för verkställighet av olagliga aktiviteter.