Gemensamma regelverk i medlemsstaterna - Jämförelseprojekt

Projektbeskrivning och mål

Initiativ till bättre lagstiftning för att förbättra effektiviteten och ändamålsenligheten samtidigt som miljöskyddsnivåerna bibehålls eller förbättras används i allt större utsträckning av miljöinspektioner i medlemsstaterna, ofta som svar på utmaningar som begränsade resurser och ökande påfrestningar på miljön.

De rådande ekonomiska förhållandena och det ökade intresset för lagstiftningens faktiska eller upplevda effekter har också stor betydelse, särskilt när det gäller företag och industri. Förenklade och strömlinjeformade metoder och fokus på förbättringar av regelverkets resultat är därför viktiga mål för många tillsynsmyndigheter och regeringar i EU.

Skapandet av ett gemensamt regelverk[1] är ett exempel på ett initiativ för bättre lagstiftning som håller på att genomföras eller har genomförts av vissa medlemsstater för att ta itu med dessa utmaningar.

Förvaltnings- och efterlevnadssystem har ofta utvecklats separat över tid och kan ha olika förfaranden och regler som skapar ett komplext regelverk. Genom att skapa ett gemensamt regelverk kan man skapa ett konsekvent sätt att genomföra befintlig och ny lagstiftning och erkänna det gemensamma målet att skydda miljön och människors hälsa. Det kan bidra till att förenkla och effektivisera lagstiftningsverksamheten och -processerna genom att utveckla gemensamma system, förfaranden, vägledning och språkbruk. Det kan också bidra till att säkerställa att processer och verksamheter blir mer praktiskt genomförbara, öppna och flexibla och att minska den administrativa bördan för företagen.

Flera EU-länder har exempel på lagstiftning som de nyligen har moderniserat och där detta har gett möjlighet att se över hur rättsliga krav paketeras och levereras. Medlemsstaterna befinner sig på olika stadier i processen och kommer att utforma system som passar deras egna förhållanden. Detta ger en möjlighet att dra lärdom av de olika val som görs eller redan har gjorts.

[1] Förenkling och effektivisering av lagstiftningsaktiviteter och processer genom utveckling av gemensamma system, förfaranden, vägledning och språk.