Informationsdokument: Granskning av IMPEL':s riskbaserade avfallskontrollplan

Huvudteman och viktiga idéer:

1. Strategiskt och riskbaserat tillvägagångssätt för avfallsinspektioner: Det centrala temat i rapporten är nödvändigheten av ett strategiskt, planerat och riskbaserat tillvägagångssätt för miljöinspektioner vid avfallsbehandlingsanläggningar. Detta drivs av kraven i EU-lagstiftningen, särskilt rekommendation 331/2001/EG och direktiv 2008/98/EG (ramdirektivet om avfall), ändrat genom direktiv 2018/851. I rapporten anges att "ett effektivt och ändamålsenligt inspektionssystem uteslutande kan härledas från strategisk planering. Den definierar referenssammanhanget, prioriteringarna, målen och tillgängliga resurser." Rapporten definierar en "inspektionsplan med minimiinnehåll" som kan fungera som en plan för inspektionsorgan.
2. Efterlevnad av EU-lagstiftning: Rapporten behandlar direkt de skyldigheter som anges i EU:s miljölagstiftning.

• Recommendation 331/2001/EC: Denna rekommendation fastställer minimikriterier för miljöinspektioner och betonar behovet av offentligt tillgängliga inspektionsplaner och regelbundna inspektioner. I rapporten anges uttryckligen att planen är utarbetad "i enlighet med de krav som definieras i rekommendationen ... som fastställer minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna".
• Direktiv 2008/98/EG (WFD): Artikel 34 föreskriver "lämpliga regelbundna inspektioner av de behöriga myndigheterna" för anläggningar som utför avfallshantering. Rapporten betonar att dess plan "avböjer målet i ovannämnda artikel 34 i ramdirektivet om avfall som delegerats till inspektionsorganet."
• Direktiv 2018/851 (om ändring av ramdirektivet om avfall): I skäl 17 betonas vikten av att säkerställa att avfall som har upphört att vara avfall (End-of-Waste - EoW) överensstämmer med unionslagstiftningen och prioriterar inspektion av avfallsflöden som utgör en högre risk, innovativa återvinningsprocesser och avfall som återvinns för användning i andra medlemsstater. Rapporten införlivar dessa prioriteringar i sin riskbedömningsmetodik.

1. Integrering av inspektionsverksamhet med planering och förebyggande åtgärder: Rapporten förespråkar ett nytt tillvägagångssätt baserat på "integrering mellan planering av inspektionsverksamhet, förebyggande åtgärder och från medvetenheten om att ett effektivt och ändamålsenligt inspektionssystem endast kan härledas från strategisk planering." Detta innebär en övergång från reaktiva svar till en proaktiv strategi som syftar till att förebygga miljööverträdelser.
2. Planeringscykeln för miljöinspektioner: I rapporten beskrivs en planeringscykel i fyra steg:

• Planering: Utarbeta inspektionsplanen, definiera mål och prioriteringar samt samla in information. Riskbedömning är avgörande i detta skede för att bestämma inspektionsfrekvensen.
• Utförande av inspektioner: Genomförande av rutinmässiga och icke-rutinmässiga inspektioner med hjälp av etablerade verktyg och procedurer.
• Rapportering: Utarbeta rapporter om inspektionsresultat och lagra dem i en tillgänglig databas.
• Utvärdering: Verifiera måluppfyllelsen med hjälp av indikatorer och göra nödvändiga justeringar av planen.

1. Riskbedömning som ett prioriteringsverktyg: Ett centralt inslag i planen är den systematiska miljöriskbedömningen för att prioritera inspektionsaktiviteter. I rapporten står det: "En av huvudfrågorna i inspektionsplaneringen är riskbedömning." Det primära målet med riskbedömningen är "att fastställa frekvensen för inspektionsorganets platsbesök vid avfallsbehandlingsanläggningar." Detta säkerställer att begränsade resurser riktas mot anläggningar med de högsta potentiella miljöriskerna.
2. Den integrerade riskbedömningsmetoden (IRAM): I rapporten antas och anpassas IRAM-metoden, som utvecklats inom IMPEL-nätverket, för riskbedömning vid anläggningar för avfallsåtervinning. IRAM definierar risk som en funktion av konsekvensens (effektens) allvarlighetsgrad och sannolikhet.

• Påverkanskriterier: Dessa mäter källans (anläggningens) potentiella påverkan på receptorn (miljö/människors hälsa). Exempel är typ av anläggning, bevis på incidenter, mängd avfall (farligt och icke-farligt), gränsöverskridande avfallstransporter, känslighet i den omgivande miljön, social uppfattning och utsläpp till miljön. I rapporten noteras att dessa kriterier baseras på de prioriteringar som anges i skäl 17 i direktiv 2018/851.
• Prestanda- (eller sannolikhets-) kriterier: Dessa mäter sannolikheten för att en påverkan kan uppstå och beaktar faktorer som efterlevnad av tillståndskrav, förekomst av ett miljöledningssystem (EMS) och verksamhetsutövarens attityd.
• Metodikprinciper: Inspektionsfrekvensen bestäms av den högsta poäng som uppnåtts i påverkanskriterierna, justerad baserat på operatörens prestanda.

1. Definiering av inspektionsfrekvenser baserat på risk: Resultaten från riskbedömningen används för att tilldela anläggningar olika riskklasser (hög, medel, låg) och fastställa frekvensen för rutininspektioner. Rapporten ger en föreslagen definition av frekvenser och föreslår olika tillvägagångssätt för varje riskklass (t.ex. inspektioner på plats vart 1-3 år för högrisk, vart 4-5 år för medelrisk och främst icke-rutinmässiga för lågriskanläggningar, eventuellt med hjälp av frågeformulär för självbedömning).
2. Strategi för att främja efterlevnad: I rapporten föreslås en mångfacetterad strategi utöver inspektioner på plats, inklusive:

.

• Analys av frågeformulär från operatörer.
• Periodisk analys av data och rapporter från egenkontroller.
• Inspektioner på plats.
• Tekniska möten med operatörer.
• Skickar frågeformulär för självutvärdering till operatörer.

.
1. Viktiga miljöfrågor (KEI): Rapporten är medveten om att alla miljöfrågor vid en avfallsanläggning inte har samma relevans. Att identifiera nyckelfrågor kan bidra till att förenkla inspektioner och förbättra effektiviteten genom att fokusera på de mest relevanta aspekterna. Exempel på KEI:er som nämns är brandrisk vid lagring av vissa avfallstyper, lukt och biologisk förorening från organiskt avfall, luftföroreningar från förbränning samt mark- och vattenföroreningar och lakvatten från deponier.
2. Verksamhetsutövarnas ansvar: Rapporten betonar vikten av verksamhetsutövarnas ansvar och föreslår att man bygger vidare på goda rutiner för egenkontroll och rapportering. Operatörerna bör åläggas att samarbeta genom att regelbundet skicka in frågeformulär för självutvärdering och rapporter om efterlevnad, helst via online-applikationer. Dessa uppgifter kan användas för att uppdatera IRAM-beräkningarna, utvärdera miljöprestanda och fokusera inspektionsinsatserna. Rapporten föreslår också att man klassificerar operatörens beteende och överväger försvårande omständigheter när bristande efterlevnad upptäcks.
3. Syften och mål: I rapporten anges både interna mål på kort/medellång sikt för inspektionsorganet (t.ex. att säkerställa rutinmässiga och icke-rutinmässiga inspektioner, utföra provtagning, förbättra inspektörernas kompetens) och allmänna mål på medellång/lång sikt (t.ex. att minska mängden avfall som skickas för bortskaffande, öka efterlevnaden, minska antalet olyckor). Dessa mål är avsedda att vara mätbara genom indikatorer och mål.
4. Performance Monitoring and Plan Review: Rapporten belyser vikten av att systematiskt övervaka input-, output- och resultatindikatorer årligen för att bedöma måluppfyllelsen och identifiera områden för förbättring. Planen ska ses över årligen.
5. Informationshantering: Ett robust informationshanteringssystem anses nödvändigt för att lagra inspektionsdata, underlätta kommunikationen med andra organ och allmänheten samt spåra uppföljningsåtgärder.
6. Utbildningsbehov: I rapporten erkänns behovet av kontinuerlig utbildning för miljöinspektörer för att säkerställa homogenitet och utveckling av kunskap och färdigheter inom områden som rapportering av överträdelser, verkställighet, provtagning, avfallskategorier, sluthantering av avfall och säkerhetsprotokoll.

Nyckelfakta och data:

• Rapporten ger ett ramverk för en avfallskontrollplan som täcker ett specifikt geografiskt område och en tidsperiod (t.ex. en region under xxxx år, från 1/1/20yy till 31/12/20zz).
• Planen omfattar "alla avfallsbehandlingsanläggningar/specifika anläggningar" inom territoriet, vilket kräver en officiell förteckning och kartläggning av dessa anläggningar (bilaga I).
• De mänskliga resurser som är tillgängliga för inspektionsaktiviteter måste kvantifieras (dagar/månader/% av tiden).
• I rapporten listas olika instrumentella resurser som behövs för inspektioner, inklusive laboratorier, IT-applikationer, provtagningsutrustning, drönare, fordon och personlig skyddsutrustning.
• IRAM-metoden använder poängsättning för både effekt- och prestandakriterier (från 0 till 5 för effekt och -1 till 1 för prestanda). Exempel på utvärderingsraster finns i bilaga III.
• Bilaga II beskriver resultaten av riskbedömningen och visar fördelningen av anläggningar i kategorierna hög, medel och låg risk samt den resulterande inspektionsfrekvensen (i månader). Det totala antalet anläggningar i varje riskkategori ska kvantifieras.
• De föreslagna inspektionsfrekvenserna varierar beroende på riskklass (hög: vart 1-3:e år, medel: vart 4-5:e år, låg: endast icke-rutinmässig, eventuellt med självutvärdering vart tredje år). Årlig självrapportering föreslås för anläggningar med låg risk.
• I rapporten föreslås årliga mål för olika input-, output- och resultatindikatorer, med betoning på en nedåtgående trend för bristande efterlevnad, åtgärder som vidtagits på grund av bristande efterlevnad, olyckor och exponeringar, och en ökande trend för anläggningar som helt uppfyller BAT och återvinningsprocent.

Sammanfattningsvis ger denna IMPEL-rapport ett omfattande ramverk för att utveckla en riskbaserad inspektionsplan för avfallsbehandlingsanläggningar i Europa. Den betonar den rättsliga grunden för inspektioner, vikten av strategisk planering och riskbedömning med hjälp av IRAM-metoden samt behovet av tydliga mål, målsättningar, resultatövervakning och kontinuerlig förbättring. Rapporten syftar till att förbättra effektiviteten i miljötillsynen inom avfallssektorn och främja efterlevnaden av EU:s miljölagstiftning.